ELVIS 6535 |
*~~~~~~~~~**~~~~~~~~~**~~~~~~~~~**~~~~~~~~~*
Elvis, min Elvis, min Elvis. Han var glädjen i mitt liv! Jag behövde bara se honom springa runt i sin bur och så var hela min dag gjord! Han var alltid lika glad och det smittade av sig på mig! Elvis hade mycket otur under sitt alldeles för korta liv. Vi var hos veterinären så många gånger på grund av olika anledningar. Bland annat hade han bettfel på framtänderna, så jag var tvungen att klippa dem varannan vecka, men han protesterade aldrig, han visade aldrig att han hade ont, min lilla pojke. På banan var han alltid lika glad och han gjorde alltid sitt bästa! Det var alltid lika roligt att hoppa honom. Jag vet inte hur många gånger vi fick kommentaren: "Där hade vi klassens gladaste lopp!" <3 Den 15 april 2009 kom jag ut till kaninerna på morgonen och såg att Elvis inte satt i sin bur. Han hade lyckats trycka upp burdörren och trängt sig igenom på något sätt. Blev jag orolig? Nej, han brukasde ju alltid stanna på tomten, så jag började leta. Jag svär på att jag vände upp och ner på varenda sten i skogen drär jag bor, utan resultat. När jag började förstå att han inte skulle komma tillbaka så kom den absolut svåraste perioden jag någonsin har gått igenom. För att fatta mig kort kan jag säga att jag gick ner över 10 kg i vikt och att jag knappt var i skolan under flera veckor. Det var mitt fel att han inte fanns längre. Jag borde ha kollat burdörren en extra gång. Så många "tänk om", så mycket ångest. Som jag skrev tidigare så var Elvis glädjen i mitt liv, och när han försvann så tog det väldigt lång tid innan den glädjen hittade tillbaka. Jag älskar dig Elvis och det vet jag att du vet! Jag älskar dig så otroligt högt! Glöm aldrig, aldrig det <3 |